09-11-14

.

Jag är nästan helslut efter några ganska jobbiga, men ändå roliga, dagar. I torsdags började yrkeslivsmässan där alla nior i Götene presenterade sina praoplatser på montrar som vi har jobbat med under några veckor nu. Vi började vid halv tolv men bussen gick hemifrån vid fem över nio och var framm tjugo över så jag var hos farmor och farfar tills det var dags att gå till parken. Det var väl helt okej på mässan men ganska tröttsamt. Frös även en hel del eftersom jag hade lyckats hamna i ett litet "rum" nära ingången där det var lite jobbigt kallt. Dessutom var det inte så många som gick in och kollade där som i stora salen. Men jag är ändå rätt nöjd med att jag hamnade där, i stora salen var det nästan outhärdligt varmt. Kyla är liksom lite lättare att åtgärda än värme, det är bara att ta på sig en tröja ;). Och jag är inte särskilt social av mig så att det inte var så många som kom och kollade på min monter och pratade med mig och så gjorde inte jättemycket, blev lite långtråkigt bara.
På fredagen höll mässan på mellan nio och tolv. Då vard et rätt mycket elever från andra skolor och klasser som var där så det blev lite annorlunda mot torsdagen. Vid tolv var det prisutdelning och då vard et något konstigt med mig, eller något bra, jag vet inte. Men jag blev så glad när andra fick sina priser så att jag nästan blev tårögd, och då var det en del folk som jag inte ens kände, men även några i min klass fick priser vilket var jättekul tycker jag! Jag förstår inte varför jag blev sådär lycklig för de andras skull, de som jag inte kände alls, men det spelar väl ingen roll. Det är väl bara bra om jag kan vara glad.
Efter mässan åkte jag till Skövde där jag gick på stan i nästan två timmar innan jag gick och mötte upp Patricia och Josefina på resecentrum. Sedan satt vi där och väntade, träffade Sara en liten snabbis och sedan kom även Paulina och då gick vi och åt på donken. Sedan kom Erik och efter en liten stund gick vi till pingstkyrkan där det var ungdomssamling med temat "Tjejer i fokus", men allt handlade om bilar vilket jag inte tycker är så jätteintressant :P. Men det var riktigt bra ändå, vi satt och pratade och hade det mest bara väldigt allmänt trevligt hela kvällen. Ute snöade det och det var otroligt mysigt! Första riktiga snön för mig i vinter, det har nog snöat en gång förut men då la det sig inte något på marken.
I alla fall, vid kanske halv tolv gick vi från pingstkyrkan och gick runt lite på stan. Vi tänkte gå till donken men det var stängt så vi gick till kyrkornas cafébuss istället. Vid halv ett tog jag och Paulina bussen till Mariestad där vi fick åka med Alexander hem till dem. Där sov jag och idag har vi varit på öppet hus på Västerhöjdsgymnasiet i Skövde. Inte så att jag planerar att gå där, jag var typ bara där för att träffa vänner och lyssna på esteterna som uppträdde i cafeterian. De var riktigt bra!
Efter det åkte vi tillbaks till Paulinas place där Rebecka och Emelie var och gjorde något trevligt kan jag gissa. Vi åt och satt och slappade typ. Jag fick även en rejäl näsblodsattack. Vid halv fem eller något åkte vi hem och här är jag. Har även hunnit med att äta lite. Jag borde ha pluggat också men jag orkar inte. Imorgon ska vi sjunga med Ray of Light, jag kommer att vara skittrött men det brukar vara så kul att sjunga med kören så jag vill vara med ändå! Men efter det måste jag i alla fall ta tag i pluggandet!

Nu sitter jag här och lyssnar på mysmusik, för tillfället en version av Fix you med några barn som sjunger. Visst är det för härligt med barnmusik?! Om man nu kan kalla det barnmusik, man måste ju inte vara barn för att lyssna men jag menade alltså musik med barn som sjunger. Jag mår bra av att lyssna på barnmusik. Vilket humör man än är på så kan barnmusik få en att må lite lite bättre. Lisa Børud till exempel, det brukar inte vara helt fel att lyssna på henne!
Sitter även och tänker på diverse saker. Är lite besviken, det finns vissa saker som inte är jättebra, men de kunde dock fört med sig vissa fördelar om inte... omständighterna hade varit som de är. Jag hoppades nog aldrig på det allra bästa, men jag försökte se fördelarna med "det värsta". Nu ser det ändå inte särskilt ljust ut och det verkar inte som om det kan bli som jag hoppades. Förresten, jag hoppas fortfarande. För jag tror att allt blir bra, det blir det alltid.

"See the light shine, oh how it shines
Everything's gonna be alright" (Deana Carter - Everything's Gonna Be Alrgiht)

Men förlåt, nu ska jag inte sitta här och förvirra er mer. Hoppas att ni har en bra helg!!

KRAMAR TILL FOLKET

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0