09-09-20

Mina ord och tankar tar aldrig slut.

Jag har hållit dem inuti mig alldeles för länge nu och de vill bara ut & ut & ut men jag velar fram och tillbaka, vet inte vad jag vill. Jag vill kunna berätta mer av mina tankar men jag tänker alldeles för mycket på konsekvenser av alla dess slag. Jag vet inte vad jag vågar och då är det lättast att bara strunta i allt, men även då blir det mest bara fail, alltihop.


(btw, det är så här tankar är; förvirrande - de börjar med något och slutar med något annat, trots att det är så få ord. därför blir det ganska konstigt, men nu struntar jag faktiskt i det)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0