10-06-08

Don't worry, be happy?

Jag undrar när jag ska lära mig.
Lära mig att jag inte behöver gå omkring och oroa mig i onödan, det brukar ändå alltid ordna sig på något sätt och bli bra till slut. Att inse det gör mig förstås glad, det är ju alltid skönt när något löser sig. Det känns ju jättebra att ännu en gång kunna slappna av och känna mig lite mer hoppfull eftersom det faktiskt ordnade sig. Kan det ordna sig en gång så kan det göra det fler gånger. Samtidigt så blir jag arg - arg på mig själv för att det ändå blev ännu en gång. För det har varit likadant så många gånger förut, men ändå kan jag inte låta bli att oroa mig. Och det är inte alltid oron är värst för det som borde kännas värst... det är oftast ganska obetydliga, men av olika anledningar ändå jobbiga, saker som jag går omkring och oroar mig för. Därför blir jag lite extra arg för att jag inte lär mig. Det skulle trots allt inte vara någon katastrof om det inte gick bra. Men det är ju just det jag aldrig klarar av att inse.
Det verkar som att jag aldrig kommer lära mig...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0