10-05-30

100530

Jag har ganska nyss kommit hem från Uddevalla där jag har tillbringat dagen hos min mormor och morfar. Där konstaterade jag att det stora samtalsämnet var sjukdomar och besvär av diverse olika slag. Det brukar nog faktiskt vara så när man är hos dem, men jag har aldrig riktigt tänkt på det som jag gjorde nu. Jag satt i bilen hem och räknade hur många sjukdomar som på ett eller annat sätt kom på tal och jag tror att jag kom upp i 24 stycken, och det är inte omöjligt att jag missade någon. Hjärtinfarkt, MS, feber, glutenintolerans, pollenallergi, utbrändhet, skelning, död (ingen sjukdom men), diabetes, nötallergi, ryggvärk, havandeskapsförgiftning, förfrusna fötter o.s.v.
Haha, men jag ska inte klaga, det pratades om annat också (fast inte så mycket om jag ska vara ärlig). Aja, dagen har varit lite långtråkig men trevlig. 

Nu har jag anledning att vara orolig över skolan i typ två dagar till. Har fysikprov, spanskaprov och eventuellt hemkunskapsprov. Men sedan kan jag nog bara vara lugn. Åh, det känns verkligen skönt att det snart är slut nu. Jag vet inte om jag kommer sakna klassen. Det har inte varit tre särskilt bra år i skolan. Men förmodligen kommer jag sakna den ändå. Jämför man med hur det var i början av högstadiet så gillar jag min klass så otroligt mycket mer nu. Det är kanske inte så att jag stortrivs med alla nu heller, men just det att det är så stor förändring gör nog att jag kommer sakna dem mer tror jag, jag har ju sett vilka sidor hos alla som har förändrats till det bättre och jag kanske uppskattar det mer än jag hade gjort om jag hade träffat dem första gången när de var som de är nu.
Sedan så tror jag också att jag har förändrats en del. Dels har jag nog lärt mig trivas med min klass och så har jag nog blivit lite modigare också. Jag var nog rätt blyg när jag började sjuan. Jag tänkte på det en dag förra veckan när jag gick bak i klassrummet för att hämta en bok. En kille i min klass ställde sig framför mig och blockerade vägen. Det var ju lugnt, jag visste ju att det bara var på skoj och jag brydde mig inte, jag kunde skratta åt det. Men jag tänkte på hur jag reagerade på sådant när jag gick i sjuan. Jag blev rädd, det är jag ganska säker på. Jag hade blivit rädd för mina egna klasskompisar. Rädd, nervös, blyg. Typ så. Det var väl bara jag som person, jag har alltid varit ganska blyg, men inte ska man väl bli rädd för ens klasskompisar, för en sådan grej? Okej, min klass var fruktansvärt stökig och det var bara jobbigt. Jag tror inte att hade blivit rädd för sådana där småsaker om det bara hade varit det, men ändå.
Jag hoppas att det är väldigt få eller helst inga som behöver känna likadant.

Nu ska jag inte sitta här och tjata mer, jag har ändå inget vettigt att skriva just nu. Någon gång i veckan ska jag nog försöka få till något lite trevligare inlägg. Jag lovar inget, men skriver jag det här så är nog chansen lite större att det verkligen blir så än om jag bara tänker det. Tankar är alldeles för lätta att se förbi...

Men, god natt och sov gott! Och hoppas att ni alla får en bra start på veckan :)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0